
Hrímnir mötte jag första gången hösten 2017, jag var och provjobbade på Vatnsleysa efter att ha fått ett jobberbjudande där. Island visade sig från sin bästa sida dom 2 veckorna, stormigt och kallt, så de mesta av arbetet med hästarna gjordes inne i ridhallen.
Jag fick börja med att markarbeta och rida Hrímnir inne i ridhallen. Efter dessa två veckor var jag ganska säker på att jag ville komma tillbaka till Vatnsleysa under en längre obestämd tid och fortsätta jobba.
Dagen jag skulle åka hem var det lite bättre väder och jag skulle ta bussen mot Reykjavík som gick runt lunchtid. På förmiddagen frågade Bjössi om jag inte ville prova rida ut på Hrímnir. ”Självklart” sa jag, men jag hade inte alltför höga förväntningar. När vi har ridit en bit stannar Bjössi sin häst och frågar vad jag tycker om Hrímnir. Jag var mållös, tårarna rann och jag hade aldrig suttit på något liknande, då var han 5 år! Bjössi bara skrattade, ”typiskt svenskar och grina!…” Tårarna var såklart av ren lycka! Efter den ridturen var jag inte ganska säker längre, jag var BOMBSÄKER på att jag skulle komma tillbaka och jobba. För denna häst skulle jag bara träffa igen!
När jag kom tillbaka igen i januari 2018 var han utlånad till Flosi Ólafsson som gick tredje året på Hólar och behövde en ”avelsbedömningshäst” inför sista terminen. Surt för mig men jag visste ju att hästen inte var långt borta. Det gick galant för dem! I maj kom han hem till Vatnsleysa igen, och i juni visade Flosi honom på avelsbedömningen uppe på Hólar. Han gick direkt in i första klass!
Jag red honom sen resten utav sommaren, aldrig en tråkig ridtur! Hela tiden var min högsta önskan att kunna köpa honom, han var ju en på miljonen för mig! Sen kom våren 2019, då gick den drömmen i uppfyllelse. Tack till pappa Bo, Teresa och farfar Torbjörn som gjort detta möjligt!